Stenkil Ragnvaldson.
Född 1028 i Laggarp, Åsbo (E).
Död 1066.
Levnadsbeskrivning
Stenkil, svensk kung 1060-1066, vald 1060 efter Emund den gamle, död c:a 1066.
Stenkil stödde sig på befolkningen i Västergötland och gynnade kristendomen. Han
efterträddes av sonen Halsten. Stenkil blev stamfar för Stenkilska ätten, som regerade i
Sverige c:a 1060- c:a 1122.
Stenkil föddes före 1028 som son till jarl Ragnvald Ulfsson av Västergötland och hans hustru,
kanske en frillodotter till Olof Skötkonung.
Stenkil föddes i Gårdarike där hans pappa var Jarl över Aldejuborg. När han dog flyttade han
med sin mamma till Sverige där hon gifte om sig med den svenske kungen Edmund gammal.
Stenkil gifte sig själv med Kung Anunds dotter varpå han stärkte sin position som arvtagare till
tronen. Han blev således styvson till sin svärfars bror.
Efter sin svärfars och morbrors död blev Stenkil kung år 1060.
På 1060-talet hindrade Stenkil biskoparna Egino i Lund och Adalvard från att bränna ner
Uppsala hednatempel.
År 1064 lät han bygga Sankt Pers domkyrka i Sigtuna, där den av Bremen insatte biskop
Adalvard höll sin första mässa, vilken gav 70 marker lödigt silver i kollekt. Senare samma år
dog
biskop Adalvard d.ä. i Skara.
Kung Stenkil dog helt plötsligt i en hetsig feber år 1066.
Stenkil var en god men försiktig kristen och kände sig mest som västgöte hela sitt liv.
Storvuxen, fet och tung och en stor dryckesman. Han skall ha varit en skicklig bågskytt och
hans "skottmärken" visades ännu länge på hans födelseort Levene, där han också ligger
begravd, i den s.k. Kungskullen.
Prelaterna i Bremen gav honom det magnifika hedersnamnet Rex christianissimus, "den
allerkristligaste kungen", en titel som annars normalt förbehållits Frankrikes kungar.
Stenkil sägs ha varit en varm kristen, även om Adam av Bremens beröm delvis beror på att
han
jagade bort företrädaren Osmund och gynnat Hamburg-Bremen, företrätt av Adalvard d ä, som
blev biskop i Skara (död ca 1064) och av Adalvard d y i Sigtuna.
Osäkert är det om biskopen som Adam säger , planerat att förstöra hednatemplet i Uppsala,
men blivit avrådd av Stenkil, dock måste Adalvard d y lämna Sigtuna och en hednisk reaktion
ha satt in. I Götaland däremot sönderslogs avgudabilder och åtminstone i Västergötland, hade
den nya religionen segrat. Han blev vald till Kung ca 1060 och regerade till 1066. Han hade
tidigare varit Svitjods Jarl.