Gift.
Benedictus Erici.
Kyrkoherde
Född
1559
[2] .
Levde
i Älvdalen (W)
[3] .
Död
1634-07-18
i Älvdalen (W).
Student i Uppsala 1581 och är den förste värmländske student som finns inskriven i Uppsalas
matrikel. Prästvigd 1584 och då comminister i Elfdalen efter brodern. Underskrev Uppsala
mötes beslut 1593. Kyrkoherde i Elfdalen 4 Mars 1595.
Jonas Benedicti Elfdalius.
Död
1673-07-27
[2] .
Student i Uppsala 1621, men hade förut med sin broder, Sven Camoenius E. , besökt
utländska universitet. Gjorde sedemera åter två utrikiska resor. På den sista, som han företog
1627, besökte han akademierna i Rostock, Leipzig och Wittenberg, samt responderade på
sistnämnda ställe under prof. J Scharffius för en Dissertation: de Cassia efficientibus. Återkom
till Sverige 1629 och blev 24 januari 1630 prästvigd samt faderns adjunkt. När fadern dog
1634, kallades han av församlingen till kyrkoherde, men erhöll först 13 september 1639
fullmakt, och den endast på Ekshärads och Råda församlingar. Ny och Dalby hade blivit
avskiljda från pastoratet och därvarande kapellan Adreas Svenonis förordnad till kyrkoherde.
Både vid dennes och ahns efterträdares död försökte Elfdalius förgäves få dessa återlagda till
pastoratet.
Sveno Benedicti Elfdalius Camoenius.
Superintendent
Född
1588
i Älvdalen (W)
[2] .
Död
1666-08-26
i Karlstad.
När Sven Elfdalius frambars till dopet, och prästen frågade vad barnet skulle heta, svarade
hustrun, som bar det: Han ska heta Mäster Sven. Till Mästare, svarade prästen, kan väl Gud
med tiden hjälpa honom, men jag blott döper honom till Sven. Elfdalius studerade först uti
Karlstad, men blev student i Uppsala 1606. Där blev han isynnerhet hyllad av Johan Messinius,
och för sin valiga kvickhet av honom kallad Camoenius. Själv kallade han sig inte för detta,
förrän han blev superintendent, och även då sällan. När 1614 Messinius flyttade från Uppsala,
begav sig även Elfdalius därifrån och till Helmstedt i Tyskland. Disputerade där 1617. Magister i
Greifswald 1618. Hemkommen 1619 förordnades han omedelbart till Rektor i Karlstad och
Pastor i Hammarö Prebendeförsamling. 1626 kyrkoherde i Fryksdalen och 1632 prost över
Fryksdals, Elfdals Kilns och Grums härader.
När landstullar inrättades år 1638, väckte de mycket missnöje. På Bro marknad, den 21
september, nedrev allmogen stängslen runt tullplatsen och ofredade tullbetjäningen. Det
ryktades om ett uppror av värmlänningarna, och en kommision tillsattes i Karlstad att rannsaka
däröver. Inför den försvarade Elfdalius så grundligt värmlänningarna, att deras oskuld fullkomligt
uppdagades och erkändes. Till superintendent fick Elfdalius stiftets enhäliga kallelse. Elfdalius
reste till Stockholm för att ndanbe sig denna befordran, i anseende till sin ålder, men detta
misslyckades. Han vann dock med sin resa, att superintendentes säte flyttades från Mariestad
till Karlstad.
Elfdalius var i sitt 60:e år, då han utnämndes till superintendent. Vid Eriksmässan samma
år öppnade han Prästmötet med ett tal på latin om prästernas uppförande och beklagade
därvid sitt hårda öde. Han hade ro, sa han, men såda oro kom honom ofrmodeligen över. Re
Romare gjorde sina 60-åriga gubbar fra från sina sysslor, men för honom gavs ingen vila, utan
arbetet ökades och bekymren fördubblades. Han skötte dock sitt kall med förstånd och drift,
och var i synnerhet sorgfärdig om Läroverket. Den 11 maj 1658 erhöll han adelsbrev med
arvsrätt, men uttog aldrig något sköldebrev.
E. hade under hela sin livstid en god hälsa, forutom att han ibland plågades av värk i
händer och fötter. Han avled den 26 Augusti i en häftig brännesjuka (feber):
|
|