Ansedel Maria Anundsdotter

I de flesta uppslagsböcker framgår att hustrun till Stenkil, Maria, var Emund den gamles dotter. Närmare forskning och kontakt med personer som specialstuderat just Stenkilsätten (Sören Lindhe, Linköping) ger ett annat svar. Sören Lindhe går lite på uteslutningsprincipen: -hade Maria varit Emund den gamles dotter skulle Stenkil gift sig med sin egen halvsysster. Därför hävdar Sören Lindhe att det bör vara Emund den gamles halvbror Jakob, som är far till Maria Anudsdotter. I detta register har därför detta mest troliga släktskap för Maria Anudsdotter angivits, men osäkerheten om släktrelationen är helt korrekt kvarstår.

Maria Anundsdotter



F Anund Jakob .
Född 1007-07-25.
Död 1051 [1] .
Konung


FF Olof Skötkonung.

Död omkring 1022 i Husaby (R).


FFF Erik Segersäll.




FFM Sigrid Storråda.




FM Estrid .



 
 

M Gunhild Svendsdotter.



   
 
   
 


Levnadsbeskrivning

I de flesta uppslagsböcker framgår att hustrun till Stenkil, Maria, var Emund den gamles dotter. Närmare forskning och kontakt med personer som specialstuderat just Stenkilsätten (Sören Lindhe, Linköping) ger ett annat svar. Sören Lindhe går lite på uteslutningsprincipen: -hade Maria varit Emund den gamles dotter skulle Stenkil gift sig med sin egen halvsysster. Därför hävdar Sören Lindhe att det bör vara Emund den gamles halvbror Jakob, som är far till Maria Anudsdotter. I detta register har därför detta mest troliga släktskap för Maria Anudsdotter angivits, men osäkerheten om släktrelationen är helt korrekt kvarstår.


Gifte och barn


Gift.

Stenkil Ragnvaldson. Född 1028 i Laggarp, Åsbo (E).
Död 1066.
Stenkil, svensk kung 1060-1066, vald 1060 efter Emund den gamle, död c:a 1066. Stenkil stödde sig på befolkningen i Västergötland och gynnade kristendomen. Han efterträddes av sonen Halsten. Stenkil blev stamfar för Stenkilska ätten, som regerade i Sverige c:a 1060- c:a 1122. Stenkil föddes före 1028 som son till jarl Ragnvald Ulfsson av Västergötland och hans hustru, kanske en frillodotter till Olof Skötkonung. Stenkil föddes i Gårdarike där hans pappa var Jarl över Aldejuborg. När han dog flyttade han med sin mamma till Sverige där hon gifte om sig med den svenske kungen Edmund gammal. Stenkil gifte sig själv med Kung Anunds dotter varpå han stärkte sin position som arvtagare till tronen. Han blev således styvson till sin svärfars bror. Efter sin svärfars och morbrors död blev Stenkil kung år 1060. På 1060-talet hindrade Stenkil biskoparna Egino i Lund och Adalvard från att bränna ner Uppsala hednatempel. År 1064 lät han bygga Sankt Pers domkyrka i Sigtuna, där den av Bremen insatte biskop Adalvard höll sin första mässa, vilken gav 70 marker lödigt silver i kollekt. Senare samma år dog biskop Adalvard d.ä. i Skara. Kung Stenkil dog helt plötsligt i en hetsig feber år 1066. Stenkil var en god men försiktig kristen och kände sig mest som västgöte hela sitt liv. Storvuxen, fet och tung och en stor dryckesman. Han skall ha varit en skicklig bågskytt och hans "skottmärken" visades ännu länge på hans födelseort Levene, där han också ligger begravd, i den s.k. Kungskullen. Prelaterna i Bremen gav honom det magnifika hedersnamnet Rex christianissimus, "den allerkristligaste kungen", en titel som annars normalt förbehållits Frankrikes kungar. Stenkil sägs ha varit en varm kristen, även om Adam av Bremens beröm delvis beror på att han jagade bort företrädaren Osmund och gynnat Hamburg-Bremen, företrätt av Adalvard d ä, som blev biskop i Skara (död ca 1064) och av Adalvard d y i Sigtuna. Osäkert är det om biskopen som Adam säger , planerat att förstöra hednatemplet i Uppsala, men blivit avrådd av Stenkil, dock måste Adalvard d y lämna Sigtuna och en hednisk reaktion ha satt in. I Götaland däremot sönderslogs avgudabilder och åtminstone i Västergötland, hade den nya religionen segrat. Han blev vald till Kung ca 1060 och regerade till 1066. Han hade tidigare varit Svitjods Jarl.


Erik Stenkilsson. Död 1066.

NN Stenkilsdotter.
Olof Näskonung Stenkilsson.
Halsten Stenkilsson. Konung
Född omkring 1050.
Död omkring 1084.
Halsten, c:a 1050-1084. Kung 1067-1070 och 1079-1084 Halsten föddes på kung Anunds eller kung Emunds tid omkring år 1050, som näst äldste son till dynastigrundaren kung Stenkil Ragnvaldsson och Anund Jakobs dotter. Grep makten sedan två män vid namn Erik ska ha stridit om tronen. Efter de båda Erikarnas fall år 1067 blev han tagen till kung vid Mora stenar. Han var då endast 16-17 år gammal. Redan 1070 blev han fördriven som kung, eftersom man inte ville ha en västgöte på kungastolen. Halsten återkom som samkung år 1079 med Inge den äldre, men nu mycket underordnad i makt. År 1081 nämndes Halsten i påvebrev som Wisigothorum Rex Alstanus, Hallsten, visigoternas konung. Halsten dog omkring 1084, då han inte nämndes vid Inges fördrivande detta år. Gravplatsen okänd. Halsten har av Västgötalagens kungalängd fått betyget att han var "hovsam och godlynt. De tingsmål, som föredrogs för honom bättrade och dömde han väl, och därför veklagade Sveriges land över hans frånfälle".

Inge d.ä Stenkilsson. Konung
Död omkring 1110.


Källor

  1. Uppsala Nya Tidning, 1000-årsnummer dec 1999
Personregister    Efternamnsregister    Ortsregister

Version 3 2019-08-30 Framställd 2019-08-30 med hjälp av Disgen version 2016.